Nu börjar det närma sig riktigt mycket, man känner hur dessa 250 au pairer börjar bli nervösa och spända över att få träffa sina "Host families". Alla pratar och är redo med sina väskor och snart är det även dags för mig att packa ihop mina saker och varndra bort till tågstationen. Idag lämnar jag staden Stamford och ska sitta på tåget i 5h där jag kommer att möta min familj. Känner hur nervös jag är i kroppen, men ändå väldigt lugn. Har pratat med en massa här och det känns skönt att veta att alla känner samma som en själv. Klart man har en hemlängtan när man vet att man kommer att vara borta i ett helt år, inte ens 12 månader utan 13 månader. Pappa har alltid sagt till mig att det är de första 6 veckorna som kommer att vara tuffa. Man kommer längta hem och sakna dem man älskar. Då jag kommer jobba runt 45 h med 3 barn kommer det ta mycket energi ifrån mig, och jag lär bli ganska utmattad efter dagarna vilket är både positivt och negativt. De positiva är att jag kommer inte känna av hemlängtan på samma sätt, jag kommer inte att hinna tänka superduper mycket. Däremot kan det negativa vara att jag kanske inte kommer kunna umgås med mina vänner lika mycket som jag önskar osv. men får se när jag väl har bosatt mig hos familjen :)

Kram

Viktoria